Happy Birthdays & Camp Random Band











Vinter



Det är äntligen sportlov och snön har kommit till slut! Nu har jag en hel vecka full av snö och ledighet och obligationer. Det är så många saker jag måste ta hand om under ledigheten, aldrig får man vila och vara helt fri. Det är jobbsökande, projekt arbete och planerande av kommande resor. Dessutom vill jag ju hinna med att läsa de böcker jag inte hinner med annars, städa och rensa lite hemma, träffa kompisar och workshopen i helgen. Är det så här mitt liv kommer se ut när jag tar studenten? Kommer det ens finnas någon tid för mig att bara vara. Jag tror inte det, men jag ska inte klaga för jag tycker det är ganska roligt att ha ett aktivt liv faktiskt. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag bara satt hemma och glodde på teve. Det är så här det känns när livet hinner i kapp en och det känns bra mycket bättre än att gömma sig för det!

Angel

Återträffen

Efter att ha funderat på om jag borde gå eller inte så bestämde jag mig för att faktiskt gå på klass återträffen. Ju närmare tiden för att jag skulle bege mig desto nervösare blev jag. Vem tusan skulle jag hänga med hela kvällen, jag var ju faktiskt den enda av de som skrivit upp sig på listan som tänkte komma dit själv. Knappt en timma innan jag skulle vara där satt jag med Cilla på LP och jag lyckades övertala henne om att hon skulle följa med, även om hon hade förbjudit sig själv att gå till Huset. Hur som helst så fick jag med henne och det räddade min kväll! Inte för att jag inte tycker om mina gamla klasskompisar men det känns lite obekvämt att plötsligt leka bästa kompis med någon när man inte har pratat på flera år. Bara efter ett par minuter på stället så hade jag genom gått minst tio "Hej, hur mår du, gud va kul att se dig, vi måste höras oftare" och jag insåg att inte en enda av de jag hälsat på faktiskt menat vad de sa. Tyvärr. Det är riktigt falskt, men det är väl det som min gamla skola står för. För även om man inte gillar varandra där så säger man det inte, man håller sams istället och snackar skit bakom ryggen.
Ytterligare några minuter hade gått när jag insåg att jag och cilla nog skulle få en bättre kväll om vi undvek min klass tills jag var tillräckligt berusad för att vara bästis med alla. Vi beställde en flaska vin och drack upp den aldeles för snabbt för vårat eget bästa. När flaskan var slut hade vi hunnit hälsa på alla gäster, utom mina klasskamrater och det kändes ganska bra. Efter ännu några drinkar hittade hon som anordnade återträffen mig och hälsade att jag skulle komma till rummet som vi hade bokat för kvällen, något skulle hända där. Jag hann bara komma in i rummet för att inse att detta inte var någon återträff, det här var högstadiets gamla gäng som satt grupperade i de gäng som de brukade umgås med. Det var bara det att alla gäng för en gångs skull var samlade på samma ställe. Jaha, var skulle jag sätta mig då? Mitt gamla gäng var jag knappast välkommen i och i de andra gängen kunde jag inte ens namnen på alla. Shit!
Jag kände att det nog var bättre att stå upp, då blir man inte lika beroende av de man sitter med. Bra idé faktiskt. Jag snackade med mina gamla kompisar och var så där trevlig man bara kan vara för att man vet att det är väluppfostrat att vara det. Jag lyssnade på alla möjliga historier om hur coola och populära folk hade blivit i sina skolor och hur många fester de gick på. Vad berättade jag då, ingenting. Vad fanns det jag möjligtvis kunde säga som skulle toppa deras fest historier? "Hej, jag tränar fyra dagar i veckan, har ingen pojkvän och tycker det är roligt att kolla på film på lördagskvällar". Nej, det är bättre att lyssna och spela intresserad och sen smita iväg för att dansa.
På dansgolvet fanns såklart ingen från klassen, de satt alla och skvallrade i rummet intill men jag och Cilla skakade loss och hade skit kul och det tror jag märktes för efter en stund kom några klasskompisar och joinade oss och det blev sjukt mycket roligare än att kallprata. 
Och som madonna sa en gång "Music makes the people come together"


 

Angel


Burkmatsprovsmakningskvällen




















Provresultaten kommer snart...

Provsmak till provsmakningen


Rikard fyller Myndig












Grattis Rikard! Jag hoppas du uppskattade presenten lika mycket som oss, bilderna bevisar ju iallafall att du gillar att dansa. Fast vem gör inte det?

Hela festen hade religiontema över sig måste jag säga, i köket sjöngs det lovsånger och pratades om kärlek. På vardagsrumsgolvet pratades det om att kristna som tror bara på det gamla testamentet inte tror på kärlek eftersom de går runt och dödar och våldtar. Men är det inte så i alla religioner? Fast kanske ska påpeka att det inte finns några kristna som tror på bara gamla testamentet, de kallas judar för er som inte visste det (ebba?). Sedan bads det till Allah i synagogan, finn ett fel i meningen (ebba?). Och det konstaterades, efter att jag medelat för de kristna extremisterna på festen att jag konverterat till Islam, att Muhammed Ali var en fin kille (ebba?). Med andra ord var det en mycket diskuterbar fest där ebba stod för de flesta kommentarerna. Det är ett under att hon har högsta betyg i religion. Efter mitt bekännande så blev jag kallad för muslimen resten av kvällen, måste säga att det kändes ganska förnedrande. Inte för att det var ordet muslimen men för att killen som om och om igen kallade mig för det sa det som om det var mitt namn. Hade jag varit kristen hade han väl knappast kallat mig för kristna bruden. Nej, han borde lära sig att man faktiskt kan fråga vad folk heter och sedan kalla dem för deras namn, det är hyfsat och det är artigt. Och om han mot all förmodan läser det här så heter jag Angelica och även om jag vore gud så skulle jag vilja bli kallad för mitt förnamn och inte för gud. Tack!

Angelica

Ace med Tärningspel













Sen jag läste boken Tärningsspelaren så har jag velat pröva det där med att slå tärning om beslut i livet. Jag kände dock att det nog skulle bli lite drastiskt att göra som huvudpersonen och våldta grannens fru vid en sexa så jag beslutade att ta med tärningen på krogen istället. Inte allt för mycket farliga och pinsamma saker kan hända där. Dessutom så kommer man högst troligen inte bli ihågkommen dagen efter. Perfekt! Så tärningen var med den här kvällen och vi var ett gäng som inte kände varandra speciellt bra, knappt alls faktiskt. Tärningen blev den perfekta isbrytaren. Vi gav varandra uppdrag som var tvungna att utföras om man slog vissa nummer på tärningen.
Ebba bjöd upp en tjej som satt och kysstes med en annan.
Derya frågade om hon fick rida på en killes axlar, och lyckades!
Axel frågade en kille om han inte kunde få smaka på hans drink.
Jag erbjöd mig att bjuda en kille på en drink, för att sen säga att den var för dyr.
Jag kan hålla med om att tärningen kanske inte alltid låter en göra snälla saker, men man bestämmer ju faktiskt villkoren själv, kvällen blev helt klart en hit även om det spelades dålig musik och var tråkiga människor på krogen.

Tärningsspelaren Angel

Stadshuset och Crepes

I snart 19 år har jag bott i Stockholm och ändå har jag aldrig besökt stadshuset. Första gången jag överhuvudtaget gick in på stadshusgården var i våras, på grund av en jogging runda som skulle avslutas där. För några helger sen var det dags för första besöket, vi blev nämligen inbjudna på guidad tur av en klasskompis.
Vilken grej jag hade missat! Även om jag själv tycker att jag är hyfsat insatt i stadens historia så var det en hel del grejer jag inte hade en aning om, och säkert ännu fler som jag fortfarande inte vet. Men ändå. Guiden var hur bra som helst, kan rekomendera henne, hon heter Anna Rosén. Hela rundturen var baserad på humor och hon beskrev alla de misstag som stockholmarna har begått under åren. Ganska roligt faktiskt. Höjdpunkten på besöket var självklart den gyllenesalen. Jag är förälskad! Jag önskar att jag kunde få bo där inne, då skulle jag leva lycklig i alla mina dagar. Upplevelsen dämpades bara en aning av att de hade modefotografering i ena hörnet och vi var utklädda till riktiga turister, vilket blev lite pinsamt med allt modefolk som kollade på oss. Men det positiva är att vi matchade resten av turisterna som var klädda som vi, fast de var ju seriösa i sina klädval och pratade inte svenska. Det blev en mycket lyckad rundtur iallafall!
Efter att ha vandrat runt i stadshuset så var det dags för fika på Crepes baren på Kataritnabangata. Super gott och mättande måste jag säga! Och mysighetsfaktorn är hög där inne även om klockan bara var fyra på eftermiddagen. Kulturell och givande dag med trevligt sällskap som höjde dagen ytterligare!

Angel

RSS 2.0